HIMALAYA 2011: Home sweet home

Så var då hela gänget åter på svensk mark.

Ni har naturligtvis märkt att uppdateringen av bloggen haltat betänkligt den senaste veckan. Det finns tre orsaker till detta; 1. Det har inte funnits särskilt mycket att rapportera. 2. Det har varit svårt att uppdatera bloggen sedan min egen dator kraschade. 3. Jag har även fortsättningsvis dragits med den envisa infektionen som gjort att jag inte riktigt orkat uppdatera.

Jag får därför nöja mig med att sammanfatta de sista dagarna i Nepal när jag nu åter är hemma och har tillgång till pålitliga kommunikationsmedel och kanaler.

Dagarna i Kathmandu har spenderats i lathetens, återhämtningens och shoppingens tecken. En grundlig sight-seeing med stadens alla sevärdheter har också hunnits med. En expedition där man befinner sig två veckor på över 3.500möh tär på krafterna. Man känner sig ganska fysiskt urlakad när man väl kommer ner till Kathmandu igen. Alla har ett behov av att ta det lugnt. Samtidigt är det mycket som lockar i den stora staden. Tur då att vi bor "mitt i smeten" och kan göra koncentrerade räder ut i vimlet för att sedan dra sig tillbaka till hotellet för vila och återhämtning. Faktum är att de flesta av oss bytte hotell de sista två nätterna för att få ännu mer lyx, avkoppling och njutning. Hotellet Yak & Yeti är ett välkänt landmärke i Kathmandu och har en lång tradition av att husera trötta klättrare efter utförda bragder. Jämfört med de flesta andra hotell i huvudstaden, och naturligtvis lodgerna uppe i bergen, är Yak & Yeti ett hav av komfort, service och lyx. Allt till ett mycket överkomligt pris jämfört med motsvarigheter i västvärlden.

Sjukdomsläget i gruppen fortsatte att oroa en aning. Framförallt repade sig Henrik aldrig helt från son infektion. Han var trött, hängig och hade magproblem ända till avresedagen och kunde därför inte fullt njuta av dagarna i Kathmandu. Först mot slutet fick han antibiotika och då vände det. Jag hoppas han repar sig snabbt nu när han är hemma igen. Även min infektion vägrade ge sig. Jag är fortfarande dunderförkyld, hostar och känner mig allmänt trött och svag. Där har antibiotikan bara delvis hjälpt. Tiden får väl läka den åkomman antar jag.

Efter ett hjärtligt och känslosamt farväl till våra vänner i Nepal anträdde vi den långa resan hem. Vi lämnade hotellet vid 17.30-tiden lokal tid och var på Arlanda ca 16 timmar senare efter en mellanlandning i Doha, Qatar. En lång och slitsam resa. Vi var ganska möra när vi skiljdes åt på Arlanda men jag tror jag talar för alla när jag säger att lyckan över att vara hemma igen uppväger mycket av tröttheten. En av de absolut bästa sakerna med att åka bort är att komma hem igen. Home sweet home - there is nothing like it!

Återigen vill jag tacka alla er som troget följt bloggen. Det har varit otroligt inspirerande för oss att veta att så många läst om våra äventyr. På några få veckor har bloggen haft nästan 6.000 besökare (ej unika, många har varit inne många gånger, men ändå...). Era kommentarer har också varit värdefulla. Ett litet ord hemifrån kan ge väldigt mycket inspiration när man är långt borta och utsatt för fysiska och psykiska påfrestningar. Så, ett STORT tack alla ni!!

/Olov