lördag 7 maj 2011

6/5 + 7/5, Problemen fortsatter med teknik och halsa

Lat oss borja med tekniken. Som ni redan forstatt ar det inte helt latt att fa tekniken att fungera over 5000m. Satellitsandaren vi har med oss har fungerat en enda gang (forra inlagget) men sedan inte igen. Till raga pa elandet verkar nu min dator lagt av ocksa. Det gor tyvarr att inga nya bilder kan visas.

De senaste dagarna har varit handelserika, som dom alltid tenderar att vara pa hog hojd. Jag vill, innan jag gar vidare, klargora en sak: Birgitta mar toppen - nastan for bra!!!

Det gjorde hon dock inte for tva dagar sedan. Under kvallen i Base Camp blev hon allt mer tyst och sag plagad ut. Jag tog jag Birgitta till det mobila sjukhus som finns i Base Camp. En snabb undersokning visade att hon led av svar hojdsjuka (13 pa en 15-gradig skala). Hennes syresattning av blodet var bara 49%. Snabbt fick hon hoghojdsmedicin och syrgas. Nastan omedelbart gick hennes syresattning upp till acceptabla nivaer. Vi ser alltid till att ha med oss syrgas och hoghojdsmediciner vilket visade sig bra da sjukhusets syrgaskapacitet redan var upptagen av andra hoghojdssjuka. Birgitta fick tillbringa natten med syrgas liggandes pa golvet i sjuktaltet. Hon hade hela tiden en av guiderna liggandes bredvid henne och jag tittade till henne vid tva tillfallen under natten och da sov hon sott. Hon tom snarkade lite gulligt i syrgas masken.. :-) Lakarna var ocksp inne vid flera tillfallen under natten och tittade till henne. Nasta morgon madde hon mycket battre och kunde sjalv, om an pa lite ostadiga ben, ga fran Base Camp. I takt med att vi kom lagre madde hon battre och battre. I dag har hon varit nastan olidligt pigg och velat prata under hela vandringen. Hon mar mao TOPPEN just nu och ser fram mot ett dygn i Thengboche med munkar och meditation.

Under natten i Base Camp fick jag kraftig hosta. Pa morgonen vaknade jag och kande mig rejalt forkyld men anda ganska ok. Nar vi val borjade vandra var det dock som att sla av en strombrytare. Under hela treken har jag kannt mig otroligt stark. Jag har troligen aldrig varit sa val forberedd bade fysiskt och mentalt som infor den har resan. Varje akclimatiseringstur vi gjort (vilka ar ganska tuffa) har kants otroligt bra och jag har aterhamtat mig omedelbart. Jag tror jag vagar saga att jag kannt mig lite starkare och fraschare an alla andra i teamet. Nu fanns det inget kvar av detta. Jag tog mig nastan inte ner till Lobuche dar vi skulle tillbringa natten, och det ar nastan bara nedfor. For fyra dagar sedan fick ju jakob en slang av forkylning och var rejalt dalig om ni minns. Jag tog honom da i min sang for att hjalpa honom halla varmen. Med osviklig inkubationsprecission brot nu min infektion ut med full kraft tre dagar senare. Dessutom gor hojden det inte lattare for kroppen att bekampa forkylningen. Val framme i Lobuche fick jag omedelbart "Sherpamedicin" som i stort bestar av massor av the med ingefara. Jag drog sakert i mig 2-3 liter. Jag stoppade dessutom i mig de piller jag hade med mig, Bl.a. grona och roda dunderpiller fram USA som Lena R lamnat nar vi skiljdes i Namche (tack Lena-synd att jag skulle behova ta dom...) och sedan baddadde jag ner mig. Nar jag vaknade i morse kandes det nagot battre. Hoppet tandes en aning. Jag drog pa mig kladerna smog ut ur rummet (Jakob sov som en gris - som vanligt.Han stortrivs med det har livet) och begav mig uppfor den lilla kullen bakom var lodge. Det gick i ca 10 meter, sedan tog det tvarstopp. Mitt bestigningsaventyr av Lobuche Peak var over. Nogon som kanner igen storyn...? For er som inte vet, i princip exakt samma sak hande for tre ar sedan, senast jag var har. Den har gangen kanns det dock varre. Jag har satsat mer och kannt mig battre forberedd. Men det gick helt enkelt inte. Jag har ingen kraft i kroppen. Jag tog mig darfor tillsammans med Birgitta, Jakob och Magnus ner till Pheriche dar jag nu sitter pa ett Internetkafe' och kanner mig elandig. Tack och lov att Jakob ar med, det dampar hamlangtan hogst avsevart. Han ar urgullig och stottar och trostar allt han orkar. Vilken liten superkille han ar!

Magnus ja, det ar tyvarr inte bara jag som har problem med halsan. Magnus var ju redan for ett antal dagar sedan tvungen att ga ner da hojden skapat problem for honom. Efter ett dygn pa lagre hojd kande han sig mycket battre och kunde ga upp igen. Val uppe pa 5000m igar aterkom dock problemen. Nu annu varre. Tyvarr var alltsa aven Magnus tvungen att ge upp drommen att bestiga en 6000-meterstopp. Precis som med Gittan mar Magnus battre nu nar han val ar pa lagre hojd. Tyvarr har lagre hojd ingen storre inverkan pa forkylningar sa jag mar fortfarande s k i t.

Kvar i topp-teamet ar nu alltsa bara Malin, Martin och Henrik. Jag ar dessutom lite orolig for Henrik som aven han kannt av forkylning de senaste dagarna. Malin och Martin ser dock mycket starka ut. Lat oss halla tummarna for alla tre!!!!

I morgon fortsatter vi fyra nedfor berget. Birgitta kommer stanna i Thengboche som planerat. Magnus kommer ocksa stanna i Thengboche da han troligen inte orkar langre da han ar trott efter magproblemen. Jakob och jag skall dock forsoka ta oss hela vagen till Namche Bazar dar det ar lite varmare och mer komfortabelt. Vi far se om jag orkar. Jakob ar jag inte ett dugg orolig for. Han verkar otroligt stark och pigg. Vi fick idag tillfalle att mata hans syresattning i blodet och han hade otroligt hoga varden sa lakaren. Faktum ar att vara sherpaguider i morse forsokte overtala honom att ta min plats i klatterlaget. Dom havdade bestamt att han med deras hjalp skulle klarat att na toppen och hade da blivit den yngsta nagonsin som bestigit Lobuche Peak. Han valde dock efter viss tvekan att passa pa erbjudandet. Synde eller lika bra? Jag ar kluven... :-)

Skall forsoka uppdatera bloggen i morgon nar vi ar framme i Namche. Om jag orkar. Rapporterar ocksa sa fort jag vet hur det gatt for toppteamet.

Nu sangen.....

/Olov

9 kommentarer:

  1. Hej Olov & alla andra
    Haer kommer en haelsning fraan Namibia daer vi just uppdaterat oss paa era aeventyr efter en vecka i buschen. Mycket traaking att hoera att toppbestigningen foer ett par av er aer instaelld. Hoppas dock att bacillerna foersvinner saa ni kan njuta av dagarna i som aer kvar (om aen paa lite laegre hoejd aen det vaer taenkt) VARMA haelsningar Peter & Trackers

    SvaraRadera
  2. Följer ert drama från ett försommarsoligt Stockholm. Det ni är med om måste vara kämpigare än vad man kan föreställa sig.
    Till Martin: Gotland Löfkvist 37 sek från täten efter första dagen i Girot.

    SvaraRadera
  3. Hej Olov och Jacob!Har följt er dagligen på era vandringar och händelser.Mitt hjärta blöder för dig Olov,vilket oflyt du har...förskyld denna gång oxå!Hoppas du får bra dagar i alla fall de som är kvar.Tll dig Jacob,vilken prestation du har gjort/gör. Kramar till er båda/Eva

    SvaraRadera
  4. Till Magnus
    Glad att se att du mår bättre. Det måste kännas tungt att inte kunna nå ända fram men hälsan är viktigast. Det du har gjort är enormt imponerande trots att du ej tog dig högst upp.
    Sköt om dig så ses vi snart igen i lilla Halmstad.
    Till alla övriga
    Lycka till ni som är på väg upp och ni som är på väg ner igen.

    / Stefan

    SvaraRadera
  5. SATAN, Olov, Jag känner så med dig! inte nu igen!!. Hoppas iallafall att du får en schysst vistelse bland munkarna!!

    JF.

    SvaraRadera
  6. Olov och alla andra, det finns något gott med allt och speciellt när ni kommer ner!
    Hoppas att du/ni kan njuta av omgivningarna och naturupplevelsen.

    Många hälsningar från
    Hällsbo

    SvaraRadera
  7. Många varma tankar och kramar till er allihopa. Känner för dig Olov som inte fick möjligheten denna gång heller. Känns lite urvattnat att säga "det är en mening med allt som händer" . Det är nog så även om det kan vara svårt att se just i stunden. Tänker på min underbara syster Gittan som jag önskar fyller på med allt du behöver hos munkarna i Tengboche. Önskar er alla i gruppen lycka till, tillfriskning och framgång.// Ullis

    SvaraRadera
  8. Lycka till allihopa!

    Martin och Malin: Kötta på nu!!

    /Johan

    SvaraRadera
  9. Caroline Löfgreen Öhrn9 maj 2011 kl. 12:10

    Otroligt imponerad av er alla!!! Oavsett vilken höjd ni når!! Fantastiskt och vilken son:-) Grymt! Kram på er Caroline

    SvaraRadera