tisdag 17 maj 2011

Home sweet home

Så var då hela gänget åter på svensk mark.

Ni har naturligtvis märkt att uppdateringen av bloggen haltat betänkligt den senaste veckan. Det finns tre orsaker till detta; 1. Det har inte funnits särskilt mycket att rapportera. 2. Det har varit svårt att uppdatera bloggen sedan min egen dator kraschade. 3. Jag har även fortsättningsvis dragits med den envisa infektionen som gjort att jag inte riktigt orkat uppdatera.

Jag får därför nöja mig med att sammanfatta de sista dagarna i Nepal när jag nu åter är hemma och har tillgång till pålitliga kommunikationsmedel och kanaler.

Dagarna i Kathmandu har spenderats i lathetens, återhämtningens och shoppingens tecken. En grundlig sight-seeing med stadens alla sevärdheter har också hunnits med. En expedition där man befinner sig två veckor på över 3.500möh tär på krafterna. Man känner sig ganska fysiskt urlakad när man väl kommer ner till Kathmandu igen. Alla har ett behov av att ta det lugnt. Samtidigt är det mycket som lockar i den stora staden. Tur då att vi bor "mitt i smeten" och kan göra koncentrerade räder ut i vimlet för att sedan dra sig tillbaka till hotellet för vila och återhämtning. Faktum är att de flesta av oss bytte hotell de sista två nätterna för att få ännu mer lyx, avkoppling och njutning. Hotellet Yak & Yeti är ett välkänt landmärke i Kathmandu och har en lång tradition av att husera trötta klättrare efter utförda bragder. Jämfört med de flesta andra hotell i huvudstaden, och naturligtvis lodgerna uppe i bergen, är Yak & Yeti ett hav av komfort, service och lyx. Allt till ett mycket överkomligt pris jämfört med motsvarigheter i västvärlden.

Sjukdomsläget i gruppen fortsatte att oroa en aning. Framförallt repade sig Henrik aldrig helt från son infektion. Han var trött, hängig och hade magproblem ända till avresedagen och kunde därför inte fullt njuta av dagarna i Kathmandu. Först mot slutet fick han antibiotika och då vände det. Jag hoppas han repar sig snabbt nu när han är hemma igen. Även min infektion vägrade ge sig. Jag är fortfarande dunderförkyld, hostar och känner mig allmänt trött och svag. Där har antibiotikan bara delvis hjälpt. Tiden får väl läka den åkomman antar jag.

Efter ett hjärtligt och känslosamt farväl till våra vänner i Nepal anträdde vi den långa resan hem. Vi lämnade hotellet vid 17.30-tiden lokal tid och var på Arlanda ca 16 timmar senare efter en mellanlandning i Doha, Qatar. En lång och slitsam resa. Vi var ganska möra när vi skiljdes åt på Arlanda men jag tror jag talar för alla när jag säger att lyckan över att vara hemma igen uppväger mycket av tröttheten. En av de absolut bästa sakerna med att åka bort är att komma hem igen. Home sweet home - there is nothing like it!

Återigen vill jag tacka alla er som troget följt bloggen. Det har varit otroligt inspirerande för oss att veta att så många läst om våra äventyr. På några få veckor har bloggen haft nästan 6.000 besökare (ej unika, många har varit inne många gånger, men ändå...). Era kommentarer har också varit värdefulla. Ett litet ord hemifrån kan ge väldigt mycket inspiration när man är långt borta och utsatt för fysiska och psykiska påfrestningar. Så, ett STORT tack alla ni!!

/Olov


Hela gänget med guider och bärare efter avskedsmiddag och avtackning i Lukla


Teamet lämnar Namche Bazara för att ta sig till Lukla (tisdag 10/5)


Jakob på Yak & Yeti - plötsligt slutade han längta hem... :-)


Hotell Yak & Yetis fantastiska trädgård

fredag 13 maj 2011

Namche Bazar - Lukla - Kathmandu

Man kan ju kanske tro att bara for att vi ar nere i Kathmandu skall allt strul med uppdatering av bloggen vara historia. Tyvarr inte. Pa vart, i ovrigt utmarkta, hotell finns tva datorer for oss gaster. Den ena fungerar bara ibland. Detta skapar koer vid den andra och gor det svart att komma at att uppdatera bloggen. Lagg till detta de standiga stromavbrotten i Kathmandu som kan vara i timmar. Det har alltsa tagit tre dagar att fa ut nedanstaende text. Men, hall till godo;



Jakob korsar bro pa vag ner fran bergen

Det ar alltid samma markliga kansla. I manader och ar har man langtat efter att aterse bergen och de underbara platserna i Khumbudalen. Nar man val natt, eller forsokt na, de uppsatta malen vill man bara ner. Ner till "civilisationen", varmen, de varma duscharna, den variationsrika maten. Slippa sova i sovsack, slippa kliva ur sovsacken i ett iskallt rum utan komfort. Slippa packa och kranga pa sig ryggsacken for annu en stravsam dag med vandring i den tunna luften. Efter 14 dagars liv i "falt" skapar det vantande livet i Kathmandu nastan halucinationer. Det gar fort nedfor berget. Sa fort att det ar svart att hinna reflektera over det som hant under vandringen, sa fort att inga foton tas (vi gar tillbaka samma vag vi kom sa forhoppningsvis har alla foton redan tagits), sa fort att alla intryck langs vagen reduceras till en stig som leder till ett bekvamare liv. Anda vet jag, om bara nagra veckor vill jag hit igen...! Om nagon undrar varfor far ni nog avsatta lite tid for den forklaringen. Jag tror namligen alla i ganget ar overens med mig om att det ar svart att forklara dragningskraften som skapar en sadan underbar kansla trots alla vedermoder. Man maste uppleva den for att forsta.

Det gick med andra ord fort nedfor berget. Man tar i princip dubbla dagsetapper jamfort med vagen upp. Nar val hela ganget var samlat i Namche at vi en harlig middag tillsammans. De flesta tog aterigen husets specialitet, Yak Sizzler och Malin och Martin fick i detalj beratta om bestigningen.

Nasta morgon var det tidig avfard mot Lukla. Hela ganget tryckte pa bra och efter bara ca 2,5 timmar nadde vi Phakding dar vi at lunch. Fran Phakding ar bar det uppfor till Lukla men anda nadde vi nagot utspridda Lukla pa under tva timmar. Den snabba marschen en effekt av acklimatisering, traning och hemlangtan.

Sjuk och trott men antligen en riktig kopp kaffe och en munk...


I Lukla tog vi in pa The North Face lodge som visade sig vara en mycket positiv overaskning jamfort med mina tidigare erfarenheter av lodger i Lukla. Har fanns t.ex. inga rattor som sprang omkring i vaggarna pa natten. Vi at middag tillsammans med alla barare och guider. Under middagen fick Jakob och Birgitta fina certifikat av Ang Dawa som bekraftade att dom bestigit Kalapathar och varit i Base Camp (Malin och Martin kommer fa sina toppcertifikat i Kathmandu) och vi delade ut frikostig dricks till alla de fantastiska barare och guider som hjalpt oss under expeditionen. Utan deras och Peak Promotions hjalp skulle ingen av oss lyckats med det vi nu genomfort. En harlig och trevlig kvall.

Nasta morgon ringde klockan redan 05.00. Kl.06.00 skulle vi namligen vara pa flygplatsen. Dagen innan hade flygplatsen delvis varit stangd pga moln och harda vindar. Detta brukar skapa kaos da massor av manniskor blir fast i Lukla. Kampen om att fa en plats pa de forsta planen nasta morgona kan ibland tom ta sig fysiska uttryck. Som sagt, alla vill bara ner till Kathmandu. I samlad tropp begav vi oss till flygplatsen, Ang Dawa bad oss vanta, gick fram till inchekcningsdisken och kom tillbaka med biljetter det stod en 1:a pa. Vi hade mao fatt plats pa allra forsta flyget. Det ar bara Peak Promotion som har den sortens inflytande! Vi landade i Kathmandu innan 07.30 och var pa hotellt vid 8. Det var knappt vi hann fatta vad som hande. Vilken uppvisning i organisation och logistik i ett land dar detta ar en bristvara!


Ombord pa forsta flighten for dagen fran Lukla. Bara Peak Promotion kan lyckas med det..!


Efter uppackining och vila begav vi oss ut pa "stan". Framforallt at vi en Gudabenadad lunch pa restauranten "Fire and Ice", en vasterlandskt inspirerad pizzarestaurant. En stooor pizza inmundigades tillsammans med en (naja kanske tva) stora ol. Mat vi halucinerat om i flera dagar. Magiskt! Lite shopping, mer vila (fortfarande sjuk) och en harlig middag pa Thairestaurant kronte dem otroliga dagen dar vi pa kort tid kastats fran de underbara bergen ned till den lika underbara "civilisationen"


Lange efterlangtad Pizza och inte minst, en stooor kall ol...

Da vi genom att komprimera programmet och inte behovt utnyttja nagra av de reservdgar jag alltid planerar in har vi tjanat tre dagar. Pga av detta ville de flesta av oss forsoka komma hem nagra dagara tidigare an beraknat. Tyvarr visade det sig dyrt att boka om biljetterna varfor hela ganget nu njuter av ledigheten i Kathmandu. Vi shoppar, ater gott, slappar och umgas. Det gar inte direkt nagon nod pa oss... :-)


Kathmandu


/Olov

tisdag 10 maj 2011

Henrik och Lobuche Peak

Samtliga ar nu tillbaka nere i Kathmandu. Antligen har jag tillgang till lite mer palitlig datakommunikation och har bl.a. kunnat lasa era fantastiska kommentarer ordentligt. Jag vill baserat pa dessa kommentarer gora ett tillagg till mitt forra inlagg pa bloggen.

I det allmanna strulet med tekniken och mitt nagot vacklande halsotillstand missade jag att redogora for Henriks forsok att bestiga Lobuche Peak. Som jag tidigare namnt kande sig inte heller Henrik helt ok dagen innan toppforsoket. Han vill dock forsoka ta sig till det framskjutna baslagret for att dar fatta beslut om toppatack. Val dar insag han dock att fysiken inte rackte till for den tuffa klattringen mot toppen. Han valde darfor att stanna kvar i lagret nar Malin och Martin klattrade. Pa vagen ned "hamtade" de upp Henrik och fortsatte sedan ner tillsammans.

Jag skall senare idag forsoka hinna lamna en rapport om de senaste tva dygnen. Kanske aven med lite bilder.

/Olov

måndag 9 maj 2011

Succe' - Malin och Martin nadde toppen!


Malin och Martin pa toppen av Lobuche Peak (6.119m)

Kl.06.50 nadde Malin och Martin, tillsammans med guiderna Ang Dawa, Pasang och Nawang, toppen av Lobuche Peak efter bara tre och en halv timmes klattring. Otroligt starkt! Klattringen borjade kl.03.30 i skenet av pannlampor. Under natten hade det snoat rejalt vilket gjorde klattringen extra jobbig. Teamet spenderade ca 30 minuter pa toppen innan man borjade nedstigningen vilken tog ca 1,5 timmar. Efter en kort vila fortsatte de ned till Pheriche dar natten tillbringades. Idag skyndade toppteamet ner till Namche och den relativa komforten. Harligt at ha dom har!

Aven Birgitta och Magnus dok upp i Namche idag. Efter en ganska behglig dag fran Thengboche kom dom fram vid lunchtid. Birgitta ar fullt aterstalld fran sina hoghojdsbesvar men har lite magprolem orsakade av medicinerna hon ater. Magnus har fortsatta magproblem och nu kan det inte langre vara hojden, det maste vara en infektion. Han gick darfor till det lokala apoteket och fick antibiotika. Foroppningsvis aterhamtar han sig nu snabbt.

Jag har faktiskt matt samre idag an igar. Kanske satte den langa dagen igar sina spar. Dagen har spenderats i sangen knaprandes antibiotika och andra mediciner sa foroppningsvis kanner jag mig battre i morgon. Det kan behovas. Morgondagen bjuder pa en lang vandring hela vagen till Lukla, 6-7 timmar. Sedan vantar Katmandu - underbart!!!

/Olov


Birgitta far syrgas i base Camp - nu HELT aterstalld


Teamet i Everest Base Camp


Martin och resten av teamet pa vag mot toppen av Lobuche Peak


Malin towards the summit


Lite sponsorbilder - tack for hjalpen Ang Dawa da jag ju tyvarr inte kunde narvara... :-)

Sjonara moten - Fokuserade konferenser i underbar miljo


Cedecore trycker pa allt, med hog kvalitet.


Politisk reklam pa hog hojd - Samling for Sigtuna, Sveriges aldsta lokalparti


Timeout i Sigtuna - Sveriges basta Spa & Traningsanlaggning

söndag 8 maj 2011

Lite bilder

Underbar morgon i Namche Bazar. Sovit riktigt gott och sluppit hosta. Idag skall vi bara slappa och shoppa i vantan pa de andra. Lyckades de na toppen? Spanningen ar stor.
Den kraschade harddisken gor att jag inte kan ladda upp bilder fran min dator. Jag har nu lanat en dator pa Khumbulodge och plockar nagra bilder direkt fran den lilla kameran (systemkameran har forhoppningsvis varit pa toppen av Lobuche Peak och kommer senare idag). Jag kan dock inte garantera kvaliten pa bilderna. Hall till godo.


Mt. Everest Base Camp


Jakob i vart talt - Everest Base Camp, 5.350moh



Vilda bergsgetter pa vagen mellan Thengboche Namche Bazar




Malin, Martin och Henrik lamnar oss for att ta sig till High Camp pa Lobuche Peak. Kl.03.00 borjar toppatacken


Birgitta, Magnus, var guide Nawang och Jakob vid minnesplatsen ovanfor Thukla


Jakob far syresattningen av sitt blod testad pa kliniken i Pheriche. Han har otroligt hoga varden (90%) = mycket val acklimatiserad. En framtida Everestbestigare?


Pa vag mot Everest base Camp

8/5 - Teamet utspritt pa berget

Just nu sitter jag och Jakob pa underbara Khumbulodge i Namche Bazar. Det ar varmt (inte minusgrader pa rummet), rent (allt ar relativt), tjock luft (naja - 3.500m ar i alla fall battre an 5.000m), fungerande teknik (min dator strejkar dock fortfarande - troligen harddiskkrasck) och har finns lakare och mediciner.

Som jag rapporterat tog vi igar beslutet att splittra teamet ytterligare. I morse gav Birgitta, Magnus, Jakob och jag oss av fran Pheriche. Det var dimmigt och snoade latt. Jag hade redan vid sextiden varit ute for att se om det gick att skymta Malin, Martin och Henrik pa vag mot toppen pa Lobuche Peak men sikten var max 50 meter. Forhoppningsvis var den battre 1500m hogre upp dar toppteamet befann sig. Jag har inte fatt nagra rapporter sa jag vet inte hur det gatt for dom. Jag aterkommer sa fort jag vet nagot, jag lovar. Planen for oss andra var att Birgitta och Magnus skulle till Thengboche men jag och Jakob skulle fortsatta vidare till Namche Bazar. Eftersom det ar dubbla distansen jamfort med Thengboche skyndade jag och Jakob pa stegen och lamnade Birgitta, Magnus och en guide bakom oss. Da det ar min fjarde resa hit kande jag att vi inte bovde en guide.

Det blev en i manga stycken magisk dag. Jag madde, pa ren bonnsvenska, skit, tillstandet hade forvarrats under natten, men proppade i mig de tabletter jag hade. Efter bara en halvtimme sprack himlen upp och solen visade sig fran en klarbla himmel. Vi hittade ett tempo som blev till rena meditationen. Vi tryckte pa utfor och gick langsamt men stadigt uppfor. Min fysiska status tillat inga "sprinter" men med ett steg varannan sekund uppfor orkade vi ta de tva mordarbackarna (den ena tar 1 timme konstant uppfor, den andra 1 timme och 15 minuter) utan att det ens kanndes jobbigt. Det ar vad min van Wally Berg (Wally ar en av varldens mest kanda guider och tydligen van da han nar vi aterigen mottes, den har gangen i Gorak Shep for tre dagar sedan, presenterade mig for sin grupp av klienter som "my Swedish friend Oleg. Nastan ratt alltsa...) forra veckan kallade "Mountaineers tempo", langsamt men ihardigt. Hela vandringen fran Pheriche till Namche tog sex och en halv timme, vilket ar ganska snabbt. Da satt vi bara ner en enda gang i 40 minuter for att ata lunch. Inte ett pip av missnoje fram Jakob. Inte ett pip av klagan fran mig. Det magiska bestod namligen i att tempot gjorde att vi inte kande oss trotta, solen sken och vi var nastan ensamma. Helt otroligt! Langa stunder var det bara vi pa stigen. Vi stannade da och da till for att bara njut av det storslagna landskapet, de blommande rododendronskogarna och Everest som visade sig i all sin majestat. Vi fick tom se bergsgetter. Normalt oerhort skygga men nu bara 5-10 meter ifran oss pa bergssidan. Det blev en, trots sjukdom, underbar dag. Val framme i Namche checkade vi in pa Khumbulodge dar familjen omedelbart tog sig an mitt fall. Dottern (tandlakare utbldad i Canada) tog med mig till det lokala apoteket. Efter kort undersokning konstaterades "chest infection" och en dos antibiotika plus hostmedicin inhandlades. Kanske kan man fa sova i natt utan att hosta och ma lite battre om nagra dagar...!

Nu har vi just bestallt "Yak Sizzler", Yakstek som serveras pa rykande och frasande fat. Mums...!

Till sist maste jag lagga till nagot jag glomde beratta igar. Pa vag ner fran Lobuche till Pheriche stotte vi ihop med den svenske Everestklattraren Robin Trygg vi skulle traffat i Base Camp men missade pga vara olika scheman. Tillsammans med honom var ocksa hans flickvann Jenny och Oscar Kihlborg. Oscar, som jag via min svager kanner sedan tidigare, var tillsammans med Mikael Reutersward forste svensk att bestiga Mt. Everst 1990. Det blev ett langt och hjartligt mote mitt i backen upp fran Thukla och vi haller naturligtvis tummarna for Robin som troligen kommer forsoka na toppen i mitten pa naste vecka. Hall koll pa TV4 och pa hans blogg - lank finns till hoger pa den har bloggen!

/Olov

lördag 7 maj 2011

6/5 + 7/5, Problemen fortsatter med teknik och halsa

Lat oss borja med tekniken. Som ni redan forstatt ar det inte helt latt att fa tekniken att fungera over 5000m. Satellitsandaren vi har med oss har fungerat en enda gang (forra inlagget) men sedan inte igen. Till raga pa elandet verkar nu min dator lagt av ocksa. Det gor tyvarr att inga nya bilder kan visas.

De senaste dagarna har varit handelserika, som dom alltid tenderar att vara pa hog hojd. Jag vill, innan jag gar vidare, klargora en sak: Birgitta mar toppen - nastan for bra!!!

Det gjorde hon dock inte for tva dagar sedan. Under kvallen i Base Camp blev hon allt mer tyst och sag plagad ut. Jag tog jag Birgitta till det mobila sjukhus som finns i Base Camp. En snabb undersokning visade att hon led av svar hojdsjuka (13 pa en 15-gradig skala). Hennes syresattning av blodet var bara 49%. Snabbt fick hon hoghojdsmedicin och syrgas. Nastan omedelbart gick hennes syresattning upp till acceptabla nivaer. Vi ser alltid till att ha med oss syrgas och hoghojdsmediciner vilket visade sig bra da sjukhusets syrgaskapacitet redan var upptagen av andra hoghojdssjuka. Birgitta fick tillbringa natten med syrgas liggandes pa golvet i sjuktaltet. Hon hade hela tiden en av guiderna liggandes bredvid henne och jag tittade till henne vid tva tillfallen under natten och da sov hon sott. Hon tom snarkade lite gulligt i syrgas masken.. :-) Lakarna var ocksp inne vid flera tillfallen under natten och tittade till henne. Nasta morgon madde hon mycket battre och kunde sjalv, om an pa lite ostadiga ben, ga fran Base Camp. I takt med att vi kom lagre madde hon battre och battre. I dag har hon varit nastan olidligt pigg och velat prata under hela vandringen. Hon mar mao TOPPEN just nu och ser fram mot ett dygn i Thengboche med munkar och meditation.

Under natten i Base Camp fick jag kraftig hosta. Pa morgonen vaknade jag och kande mig rejalt forkyld men anda ganska ok. Nar vi val borjade vandra var det dock som att sla av en strombrytare. Under hela treken har jag kannt mig otroligt stark. Jag har troligen aldrig varit sa val forberedd bade fysiskt och mentalt som infor den har resan. Varje akclimatiseringstur vi gjort (vilka ar ganska tuffa) har kants otroligt bra och jag har aterhamtat mig omedelbart. Jag tror jag vagar saga att jag kannt mig lite starkare och fraschare an alla andra i teamet. Nu fanns det inget kvar av detta. Jag tog mig nastan inte ner till Lobuche dar vi skulle tillbringa natten, och det ar nastan bara nedfor. For fyra dagar sedan fick ju jakob en slang av forkylning och var rejalt dalig om ni minns. Jag tog honom da i min sang for att hjalpa honom halla varmen. Med osviklig inkubationsprecission brot nu min infektion ut med full kraft tre dagar senare. Dessutom gor hojden det inte lattare for kroppen att bekampa forkylningen. Val framme i Lobuche fick jag omedelbart "Sherpamedicin" som i stort bestar av massor av the med ingefara. Jag drog sakert i mig 2-3 liter. Jag stoppade dessutom i mig de piller jag hade med mig, Bl.a. grona och roda dunderpiller fram USA som Lena R lamnat nar vi skiljdes i Namche (tack Lena-synd att jag skulle behova ta dom...) och sedan baddadde jag ner mig. Nar jag vaknade i morse kandes det nagot battre. Hoppet tandes en aning. Jag drog pa mig kladerna smog ut ur rummet (Jakob sov som en gris - som vanligt.Han stortrivs med det har livet) och begav mig uppfor den lilla kullen bakom var lodge. Det gick i ca 10 meter, sedan tog det tvarstopp. Mitt bestigningsaventyr av Lobuche Peak var over. Nogon som kanner igen storyn...? For er som inte vet, i princip exakt samma sak hande for tre ar sedan, senast jag var har. Den har gangen kanns det dock varre. Jag har satsat mer och kannt mig battre forberedd. Men det gick helt enkelt inte. Jag har ingen kraft i kroppen. Jag tog mig darfor tillsammans med Birgitta, Jakob och Magnus ner till Pheriche dar jag nu sitter pa ett Internetkafe' och kanner mig elandig. Tack och lov att Jakob ar med, det dampar hamlangtan hogst avsevart. Han ar urgullig och stottar och trostar allt han orkar. Vilken liten superkille han ar!

Magnus ja, det ar tyvarr inte bara jag som har problem med halsan. Magnus var ju redan for ett antal dagar sedan tvungen att ga ner da hojden skapat problem for honom. Efter ett dygn pa lagre hojd kande han sig mycket battre och kunde ga upp igen. Val uppe pa 5000m igar aterkom dock problemen. Nu annu varre. Tyvarr var alltsa aven Magnus tvungen att ge upp drommen att bestiga en 6000-meterstopp. Precis som med Gittan mar Magnus battre nu nar han val ar pa lagre hojd. Tyvarr har lagre hojd ingen storre inverkan pa forkylningar sa jag mar fortfarande s k i t.

Kvar i topp-teamet ar nu alltsa bara Malin, Martin och Henrik. Jag ar dessutom lite orolig for Henrik som aven han kannt av forkylning de senaste dagarna. Malin och Martin ser dock mycket starka ut. Lat oss halla tummarna for alla tre!!!!

I morgon fortsatter vi fyra nedfor berget. Birgitta kommer stanna i Thengboche som planerat. Magnus kommer ocksa stanna i Thengboche da han troligen inte orkar langre da han ar trott efter magproblemen. Jakob och jag skall dock forsoka ta oss hela vagen till Namche Bazar dar det ar lite varmare och mer komfortabelt. Vi far se om jag orkar. Jakob ar jag inte ett dugg orolig for. Han verkar otroligt stark och pigg. Vi fick idag tillfalle att mata hans syresattning i blodet och han hade otroligt hoga varden sa lakaren. Faktum ar att vara sherpaguider i morse forsokte overtala honom att ta min plats i klatterlaget. Dom havdade bestamt att han med deras hjalp skulle klarat att na toppen och hade da blivit den yngsta nagonsin som bestigit Lobuche Peak. Han valde dock efter viss tvekan att passa pa erbjudandet. Synde eller lika bra? Jag ar kluven... :-)

Skall forsoka uppdatera bloggen i morgon nar vi ar framme i Namche. Om jag orkar. Rapporterar ocksa sa fort jag vet hur det gatt for toppteamet.

Nu sangen.....

/Olov