Dingboche 4300.

Henrik tillbaka i teamet

Henrik is back! Vid 12.30-tiden dök han upp med sin guide Nawang och ser ut att vara I strålande form. I alla fall jämfört med sist vi såg honom och för att befinna sig på 4.300 meters höjd. Jättekul och vi är alla väldigt glada. Nu hoppas vi bara att han (och alla andra) orkar morgondagens tuffa fortsättning.

Dagen har bestått av lite olika saker för olika personer. Malin, Martin och jag gjorde en bestigning av berget Nagartsang peak (5.030m). Bestigningen tjänar tre syften. För det första hjälper den fortsatta acklimatiseringen att komma upp så högt för att sedan gå ner till Dingboche igen för att vila och sova. För det andra tjänar klättringen som ett tufft träningspass inför den kommande bestigningen av Lobuche peak. För det tredje är det ett litet test på hur formen är och hur väl acklimatiserade vi hunnit bli. Det är nästan 700 höjdmeter som skall tas och det är rejält brant på sina ställen. Utan att på något sätt gå på max nådde vi toppen på två timmar, man säger att det normalt tar 2,5-3 timmar. Ett väldigt glädjande besked när det gäller form och acklimatisering. Särskilt som vi alla tre kände att det fanns mer att ta av. Nu gäller det dock att vara väldigt ödmjuk på de ganska extrema höjder vi befinner oss på. Höjden kan när som helst få någon av oss att tappa all energi. Men väldigt lovande är det trots allt.

Jakob och Birgitta tog en vilodag vilket var nyttigt och välbehövligt. De tog sig upp ca. 100 höjdmeter ovanför Dingboche och satt i solen och njöt. Efter det gick de på shoppingrunda, vilket kanske är lite mycket sagt då Dingboche har 1,5 ställen att handla på. Det halva stället är bara ett hål i väggen med ytterst begränsat utbud. Lite godis, läsk och en bok blev det dock. Båda känner sig idag betydligt piggare än igår och Jakob verkar spritta av energi (kan vara allt sockret kanske… J ).

Magnus har tyvärr även han drabbats av höjden. Han har känt sig svag och haft problem med magen sedan igår. Han fick därför stå över dagens acklimatiseringstur och gick istället upp bara ca 70-80 meter. Tyvärr har symptomen inte försvunnit så vi får se i morgon bitti hur han mår och om han kan fortsätta med oss andra.

Nu blir det snart middag . I kväll blir den särskilt festlig då Birgitta fyller år idag och kommer firas med tårta (bakad på det lokala bageriet) och en lite present inhandlad här i Dingboche. Bilder från detta evenemang får komma i morgon.

Dock en liten brasklapp när det gäller de nästa dagarnas bloggande. Vi kommer nu för några dagar lämna de områden som har Internet. Bloggandet måste därför ske via sattelit vilket är något av ett hasardspel. Ni lär märka om det fungerar eller ej.

Till sist lite tankar funderingar om de mentala aspekterna av en sådan här vandring och klättring. Nu befinner vi oss nämligen på höjder där de flesta påverkas även mentalt. Det är få som kan genomföra en sådan här resa utan att få effekter av den när man väl är hemma igen. På den här höjden börjar kroppen signalera överlevnad. Det är så jobbigt att befinna sig här för kroppen att allt mer fokuseras runt basbehoven. I princip alla åker ner ett antal steg på Mazlows behovstrappa. Det handlar inte längre om självförverkligande utan helt plötsligt är mat, sömn, toalettbestyr och värme det viktigaste. Saker vi tar för själklart hemma i Sverige. Det är en oerhört nyttig resa för de flesta. Det finns även en annan mental aspekt av att befinna sig här. Bäst beskrivs den kanske i en några år gammal reklambild för klädmärket The North Face. En av världens bästa professionella klättrare, Pete Athans, står på toppen av berget Nuptse med ett 2.500m bråddjup framför fötterna och säger ”Sometimes I need to simplify my life to a point where all I think about is the next twenty feet, not the next twenty years”. Jag tänkte mycket på det under den hårda bestigningen av Nagartsang idag. Allt du fokuserar på är nästa steg, ingenting annat. De skänker en ro och harmoni som jag tror alla vi som lever i dagens komplexa, moderna, samhälle behöver emellanåt. Att under två veckor få vandra på denna fantastiska plats är trots ansträngningen, en själslig rening . Jag önskar fler fick uppleva det!

/Olov