Namche Bazar - Tengboche



Marc, Lena, Sharen, Helen, Inga och Richard
framfor Khumbulodge i Namche



  Så var det dags att ta farväl av Richard, Inga, Sharen, Helen, Lena och Marc. De spenderar ännu en dag i NamcheBazars omgivningar för att i morgon gå ner till Lukla och sedan några dagar i Kathmandu. Lena kommer dock fortsätta göra inlägg på bloggen rörande Make a Kid Smile-projektet så helt utan rapporter från det här gänget blir ni inte.

Vår dag har bestått av vandring till Thengboche. Tyvärr var vi bara sex som gav oss av från Namche vid åttatiden på morgonen. Henrik drabbades igår av symptom på höjdsjuka. Hans mage kraschade rejält och han kände sig helt slut. I morse kände han sig mycket bättre men var inte i skick att fortsätta vandringen. För att lugna Henriks vänner och släktingar och andra bloggläsare vill jag säga att vi hade bra kontroll på läget och det var aldrig någon omedelbar fara för Henrik. Då han i morse dessutom visade mycket bättre form än igår är risken för förvärrad höjdsjuka minimal. Henrik fick spendera dagen i Namche med vila och återhämtning och kommer med all sannolikhet kunna fortsätta vandringen i morgon igen. Ingen lämnas ensam så Henrik har egen guide och bärare med sig. Eftersom vi har ytterligare en acklimatiseringsdag i Dingboche på söndag kommer han komma i kapp oss där. Det Henrik råkade ut för är inte ovanligt och normalt heller inte farligt om man är uppmärksam på symptomen och vet hur man skall agera. Det visar dock att höjden till och med i den relativt lågt liggande byn Namche inte är att leka med. Det är därför jag med oro ser alla dessa totalt oerfarna turister som tror att det bara är att vandra upp till Base Camp och titta på Everest. Antalet personer vi redan sett räddas ner med helikopter eller på hästrygg är vida fler än under mina tidigare resor hit. I går hörde vi att en Australiensare dött av höjdsjuka då han försökt gå upp för fort och inte druckit tillräckligt med vatten. Vår grupp följer ett väldigt strikt acklimatiseringsschema som är väl testat och fungerar mycket bra. Dock utan garantier för att någon ändå kan bli sjuk av höjden. Vi har då säkerhetssystem i form av höghöjdsmediciner, extra syrgas, portabel tryckkammare samt, i värsta fall, direktkontakt med helikopterräddning. Ni kan vara lugna!



Vacker vandring upp mot Thengboche



Vandringen till Thengboche är av väldigt olika karaktär före och efter lunch. Före lunch är det otroligt lättgånget och mestadels nedåt. Det är väldigt vackert och enda smolken i bägaren är väl att man är medveten om det som väntar after lunch. Då är det nämligen brant stigning upp till Thengboche. På 1,5 timmar tas ca.600 höjdmeter. Vi har dock alla hittat en lugn jämn takt och även om det inte på något sätt är lätt att vandra uppåt 600 meter så klarade alla stigningen med bravur och verkade t.o.m. rätt pigga när vi nådde vår lodge. Vi hade dessutom rätt bra timing då det började regna rejält (snöblandat regn) precis när vi nådde fram. Klockan hade bara hunnit bli ett när vi flydde in i lodgen undan regnet så vi hade pinnat på rejält. Kul att se att alla verkar vara i bra form! Tyvärr var vädret även idag lite molnigt så missade återigen den fantastiska utsikten mot Everest, Lhotse och Nuptse. Kanske i morgon… 

 J



Inne i klostret i Thengboche



När vi kommit fram lastade vi bara in våra grejer på rummen, bytte till torra kläder och begav oss sedan till klostret som ligger här. Klostret i Thengboche är ett av världens högst belägna Buddistkloster och är otroligt vackert. Här fick vi vara med när munkarna genomförde en av sina dagliga bönestunder. Deras böneläsande i kör (s.k. chanting) är otroligt suggestivt och vackert i sin enkelhet. Man glider lätt bort in i ett meditativt tillstånd. 

Regnet hade nästan slutat när bönestunden var över så vi tog en lite sight-seeing i den ytterst lilla byn Thengboche. Omgivningen är makalöst vacker. Tyvärr gör vädret att vi just nu inte kan njuta av det då dimman/molnen ligger kvar. Har vi tur vaknar vi upp i morgon till klart väder och då är det en nästan sakral upplevelse. Håll tummarna!

/Olov





Jakob lyxchillar pa rummet efter storartad insats
i den jobbiga backen upp till Thenboche






Utsikt over klostret fran vart rum




Jag och Jakob med vardfamiljen pa Khumbulodge 2011




Jakob (och systrar) med vardfamiljen pa Khumbulodge 2004



"Matsalen" pa Himalayalodge i Thengboche

Vi bor på Himalaya lodgei Thengbochesom kanske förtjänar en egen rad eller två. Ni kanske har läst mitt inlägg för två dagar sedan om att bli bortskämd? Här är allt tillbaka till det normala. Lodgen är av otroligt enkel standard. Rummen små och utan någon som helst finess eller lyx. Två sängar, fyra playwoodväggar och ett tak. Enda värmekällan är en vedeldad kamin i ”matsalen” så temperaturen i rummen är mer eller mindre densamma som ute. Just nu ca. 5-6 grader. Faktiskt känns det ännu kallare då det blir lite fuktigt och rått inomhus. Men det är fortfarande bättre än att sova ute. Enda ljuspunkten är möjligen att man skaffat en sitt-toa. Denna skall dock betjäna ca. 20 gäster som bor på vårt våningsplan så det blir inga långsittningar..