Planering, förberedelser och säkerhet

En första genomgång med delar av
gruppen

Erfarenheten från tre tidigare expeditioner till området runt Everest har lärt mig mycket om vikten av ordentliga förberedelser. Det gäller både för att garantera säkerheten, men i nästan lika hög utsträckning också för att alla skall kunna njuta så mycket som möjligt av den fantastiska upplevelsen. Därför har gruppen träffats två gånger innan avfärd för att ordentligt gå igenom förutsättningar och upplägg. Allt ifrån dagsschema till utrustning och mental inställning har gåtts igenom och diskuterats. Dessutom har otaliga frågor dryftats via mail och telefon. Jag är övertygad om att gruppen är väl förberedd för det som komma skall!

Säkerheten är naturligtvis A och O.

Livräddning av AMS-sjuk kamrat 2002

Ur ett medicinskt perspektiv klassas höjder över 3.500m som "extremt hög höjd". Denna höjd når vi redan dag två och vi kommer vistas över 3.500m i 15 dagar. Runt 3.500m och högre påverkas kroppen starkt av det låga trycket och den syrefattiga luften vilket drastiskt ökar risken för höjdrelaterade sjukdomar, s.k. Acute Mountain Sickness (AMS). AMS orsakas av att kroppen inte hinner acklimatisera sig till den ökande höjden. Om man drabbas av AMS finns bara ett sätt att bota sjukdomen - man måste ner på lägre höjd. Snabbt! Underlåter man att gå ner utan försöker fortsätta upp är AMS i förlängningen en dödlig sjukdom. Jag var under en expedition 2002 själv nära att förlora en vän i AMS. AMS förebyggs framför allt av att man lägger in acklimatiseringsdagar i schemat. Dagar då man stannar på en viss höjd ett extra dygn för att ge kroppen tid att vänja sig vid det lägre trycket och den syrefattiga luften. Man kan inte "träna" sig för den höga höjden på hemmaplan. Det spelar i princip ingen roll om du är elittränad när du kommer till Himalaya, du kan ändå drabbas avAMS om du går upp för snabbt.

Jakob tränar i skogarna runt Sigtuna

Backträning

Till skillnad från höjden finns det dock en hel del annat du faktiskt kan träna på innan du åker. En god fysik kommer göra vandring och klättring så mycket mer njutbar. Till Everest's basläger kan de flesta ta sig. Det är ren vandring och ingen klättring. Dryga dagsmarscher på 6-8 timmar i bitvis branta uppförsbackar samt den tunna luften gör dock vandringen betydligt mer utmanande än här hemma på havsnivå. Att redan på hemmaplan ha vant kroppen vid långa "promenader" med ryggsäck på ryggen gör att du kommer klara vandringen i Himalaya så mycket bättre. Under dessa träningsrundor är det också viktigt att använda och prova ut den utrustning du skall använda i Nepal. Ej ingångna kängor, för varma tröjor, blixtlås som krånglar, ryggsäck som sitter illa, o.s.v. kan förstöra hela upplevelsen och i värsta fall tvinga dig att vända. Det är även viktigt att vara mentalt förberedd för att kunna njuta av expeditionen. Att veta vad som krävs av dig och din utrustning, att veta vad som väntar i form av klimat, boende, mat o.s.v., att vara inställd på att saker och ting inte kommer bli riktigt som planerat när vi väl är på plats gör att man slipper oroa sig i onödan utan kan njuta av stunden. Skillnaden med eller utan dessa förberedelser är påtaglig och därför oerhört viktig.

Lite isklättring vid Storulvån
som förberedelse

För bestigning av Lobuche Peak krävs delvis lite annorlunda och fler förberedelser. Först och främst är det önskvärt att man har viss erfarenhet av klättring. Att kunna hantera isyxa, stegjärn, karbiner, rep och sele är önskvärt. Dessutom krävs betydligt mer av fysiska förberedelser. Bestigningen är oerhört jobbig och tar lång tid. Under 8-12 timmar arbetar kroppen på högvarv nära max vilket ställer krav på intensivare fysisk träning på hemmaplan. Under drygt två månader har jag därför underkastat mig ganska tuff konditionsträning av varierat slag. Jag har i högt tempo bestigit fjäll i Jämtland, jag har kört hårda cykel-/crosstrainer-/löpbandspass på Timeout, jag har plågats av Hjalmar på Tabatapass, jag har genomfört intervalliknande tennispass  och även kört hårda pass i Sigtunaskogarnas branta backar med 20kgs ryggsäck. Om det räcker..? Det vet jag om lite knappt en månad...!

Det finns dock två saker man aldrig kan förbereda sig för eller träna på - Dåligt väder och sjukdom. Mot dessa två faror står man hjälplös om de skulle inträffa. Bara att hålla tummarna alltså.

Test av utrustning och fysik i den
Jämtländska fjällvärlden

Målet - en Jämtländsk fjälltopp -
i bakgrunden

Vaccination tillhör också
förberedelserna